Time is killing me.

Ibland undrar jag om hjärnan kommer på saker med flit.
bara så att man ska få sitta och gnaga ihjäl sig på vissa tankar som aldrig vill ge upp.
eller är intuitionerna som man känner kanske riktiga?
man vill inte tro att det är som man tror att det är, men tänk om det är det?

ibland känner man sig så jäkla utanför, även fast man vet att man har flera vänner som är där för en.
man känner sig så borttappad. man känner sig inte hemma nånstans och man har ingenstans att ta vägen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0