No hero in her skies.
Frida sitter vaken, som oftast när jag inte har något jobb som väntar nästa morgon.
Jag frågar migsjälv varför jag inte låter sömnen linda in mig med drömmar och låta natten gå fort förbi, slippa alla tankar och känslor. Det går inte. Vissa nätter är jag rädd för att somna, andra vill jag bara känna lugnet för migsjälv, men jag är också ensam. Vad jag önskar att jag hade en andra hälft att älska och vara älskad av.
Den största ensamheten är att inte finnas i någons tankar, som någon skrev.
Jag sitter och följer musikhjälpen iallafall. Det är bra. Imorgon fyller min fina faster 54, inte för att det syns eller märks på henne. Men där väntas det janssons och trevligt sällskap imorgon eftermiddag. På fredag blir det 12timmarsarbete och sen är jag ledig för helgen.
